Är en jämlik skola en bra skola?

VARNING: GRAFERNA I DENNA BLOGGPOST VISAR KORRELATIONER. DE ANVÄNDS ENDAST FÖR ATT DISKUTERA SAMBAND SOM I DEBATTEN HÄVDAS EXISTERA, INTE FÖR ATT PÅVISA ORSAKSSAMBAND.

I en twitterkonversation med Jonas Vlachos igår diskuterade jag hur skollagens idéer om likvärdighet – att vilken skola man går på inte ska spela roll för ens resultat – möjligtvis endast kan tillgodoses av att genomsnittsresultaten faller.  Jonas menade att ”[h]ög genomsnittskvalitet o små skillnader mellan skolor förefaller dock gå hand i hand även om mekanismen är oklar. Så empirin talar emot att likvärdigheten kräver kvalitetssänkning.”

Detta är något som ofta upprepas i debatten: en jämlik skola är en bra skola.  På DN Debatt för ett par veckor sedan påstod Stefan Löfven och Ibrahim Baylan exempelvis att ”OECD har tydligt visat att de skolsystem i världen som presterar bäst också är de mest jämlika.”

Men stämmer detta? Jag ignorerar helt och hållet problemet med vad som orsakar vad utan inriktar mig endast på huruvida argumentet ”en jämlik skola samvarierar med en bra skola” stämmer.

Vi tar en titt på de senaste resultaten från PISA 2012, som i debatten verkar anses vara det viktigaste måttet för om ett skolsystem är bra (även om jag inte håller med om det). I den första grafen finner vi en positiv korrelation mellan relativt hög skolvarians och resultaten. Måttet är här variansen mellan skolor som en procent av total varians i landet (uttryckt i procent av genomsnittsvariansen i alla länder). Här ges inget stöd för påståendet att små skillnader mellan skolor och höga resultat går hand i hand.

I nedanstående graf håller jag även variansen inom skolor konstant men ändå finner vi ingen positiv relation mellan låg skolvarians och höga resultat. Tvärtom är högre skolvarians fortfarande positivt relaterat till genomsnittsresultaten.

Men vad händer om vi fokuserar på skillnader mellan elever, vilket jag själv anser vara ett mer rimligt mått på likvärdighet? Det ger inte heller något stöd för att en jämlik skola går hand i hand med en bra skola. Istället ser vi en positiv korrelation mellan hög ojämlikhet och höga prestationer. Den första grafen visar relationen mellan resultat och hur stora skillnaderna är mellan hög- och lågpresterande elever (skillnaden mellan elever i 95:e och 5:e percentilern). Ju större skillnader mellan elever, desto högre resultat. Samma analys återfinns för övrigt i PISA-rapporten men där definieras skillnaden mellan hög- och lågpresterande elever som skillnader mellan elever i 90:e och 10:e percentilerna. Resultaten är snarlika.

Nedanstående graf visar istället sambandet mellan hur stark effekten av elevernas bakgrund är och resultaten. Inte heller där finns det en positiv korrelation mellan likvärdighet och resultat. Faktum är att det inte finns någon relation alls mellan effekten av bakgrund och genomsnittsresultat (det är inte ett statistiskt signifikant samband). 

Jag vill återigen starkt betona att ovanstående inte har någonting med orsakssamband att göra. Men jag ifrågasätter argumentet som vi ofta hör i den svenska debatten om att det finns ett samband mellan likvärdighet/jämlikhet och resultat. 

UPPDATERING: Jag kollade även om variationskoefficienten (standardavvikelsen/medelvärdet) är lägre i länder med höga genomsnittliga resultat. Högre skillnader när man tar hänsyn till ländernas resultat är negativt korrelerade med genomsnittsresultaten (medan den absoluta standardavvikelsen istället är positivt korrelerad med resultaten). Jag menar dock att den relativa spridningen inte är det mest relevanta måttet på jämlikhet. Istället bör vi fokusera på den absoluta spridningen. Varför? Därför att om vi är intresserade av jämlikhet inom länderna är det inte säkert att vi är bör ta hänsyn till medelvärdet eftersom som vi då premierar länder som har höga resultat - och då studerar vi en annan fråga än den om jämlikhet. (Se exempelvis Jonas Vlachos som diskuterar förändringar i likvärdigheten i TIMSS och PISA baserat skillnaderna mellan hög- och lågpresterande elever som jag gör ovan.)

Pasi Sahlberg is talking out of his hat

Over at the Spectator, I write about Pasi Sahlberg and his relentless attacks on school choice policies, now in relation to what he believes the results in PISA 2012 display. Rather than looking at the PISA report’s fireworks of correlations, which wouldn’t be accepted as a BA dissertation in economics, he might be interested in the academic research on the subject. This shows that private-schooling raises achievement in international tests. Shortly, Sahlberg is talking out of his hat.

PISA results are out - and Finland is down

Today, the PISA 2012 results were released. Finland fell out of the top ten countries, thereby confirming the slide that was found in TIMSS earlier. Several publications referred to my writing in discussing the problems with just looking at PISA results when judging countries’ performance (including Business Insider and the Guardian).

In terms of Finland, I’ve been arguing that other measures have displayed a significant fall in educational achievement for more than a year. But everyone just cares about PISA. Now, when the fall also shows up in PISA, people start to listen. It’s nice to be right.

Gove’s school choice can end social segregation. The old system entrenches it

I write for the Spectator Coffee House, arguing that school choice decreases residential segregation whereas a proximity-based admissions system increases it. The evidence clearly shows that house prices increase around the best state schools when choice of school is tied to choice of residence, while other research finds a direct link between larger choice opportunities and decreased residential sorting. Choice always exist in the education system - since rich parents can move closer to the best state schools - and institutionalised school choice is necessary to ensure that all parents are given the same opportunities.

Nick Clegg is wrong: English schools should have more freedom not less

In City AM, I discuss Nick Clegg's proposal to force all free schools and academies to hire qualified teachers and follow the national curriculum. Hint: I don't like it.

The teachers unions’ guild system must be abolished, not strengthened, Mr Clegg

In the Telegraph, I argue that the evidence doesn't support Nick Clegg's proposal to force all academies and free schools to hire qualified teachers. Instead, all publicly funded schools should be the given the freedom to do so.

"All forskning om skolbibliotek är inte bra forskning"

På DN Debatt svarar jag Svensk Bibilioteksförening och sex akademiker från Borås Högskola som i två repliker (här och här) hävdar att forskningen visst ger stöd för att skolbibliotek ökar elevers studieprestationer.

Skolvalet försämrar inte likvärdigheten

På SvD Brännpunkt svarar jag Daniel Suhonen och co som hävdar att skolvalet leder till lägre likvärdighet och segregation. Forskningen visar att skolval om något ökar likvärdigheten, medan det är oklart hur den påverkar skolsegregationen netto eftersom den även bidrar till lägre bostadssegregation. Det är dags för skolvalets motståndare att börja diskutera forskningen som inte stödjer deras tes.

"Stryk kravet på skolbibliotek helt"

På DN Debatt svarar jag Miljöpartiet gällande deras krav på bemannade skolbibliotek. Forskningen är alltför dålig för att utgöra grund för politiken. Den enda rigorösa studien finner ingen effekt alls av skolbibliotek (trots dedikerade bibliotekarier och relevant studiematerial) och faktiskt negativa effekter av besökande bibliotekarier.

Leave schools alone to judge best in show

In the Times Educational Supplement, I write that there is little evidence that qualified and more experienced teachers are better than other ones, and about implications for policy: apart from a diagnostic assessment regarding subject knowledge, headteachers should be able to choose freely which teachers they employ.

Pieces on education policy

In the last couple of months, I've published a couple of new articles on education policy. In the Times Educational Supplement, I argued that profit in education is important to ensure equity, and at the Spectator Coffee House I discussed myths and realities in Finnish Education, while also replying to Shadow Education Secretary Stephen Twigg who claimed that for-profit schools have led to falling standards in Sweden.

Retirement leads to declining health

The policy version of my paper on the impact of retirement on health has been released. It has received broad coverage, with BBC Breakfast, Radio 4 Today Programme, BBC News, The Times, The Telegraph, The Independent and the Daily Mail among many other outlets in the UK. IEA people have been giving more than 20 interviews (I've given four myself), and the paper has also been covered in media all over the world, including Australia, Belgium, Canada, and China.

No more sugar pill education reforms

In City AM, I write that we need a coherent reform package to transform the incentive structure in education, which could unleash a fundamental transformation and lead to radical productivity gains.

My new book is published

My book, Incentivising excellence: school choice and education quality, has finally been published and it is available here.

The book considers the conditions that need to prevail for school choice to fulfil its promise in relation to improving educational outcomes. It contends that without attention to system design and supporting reforms geared to fundamentally altering the incentive structure in education, there is little reason to suggest that choice will generate significant gains. The book provides a comprehensive evaluation of the research regarding the effects of school choice - encompassing cross-national studies, in-depth discussions of national choice programmes in Sweden, Chile, the Netherlands, Denmark, and England, as well as smaller-scale programmes elsewhere - and exposes the flaws in design that have undermined their effectiveness. It goes on to consider lessons for policymakers and in particular the reforms necessary to bring about a functioning education market.

The main point I make in terms of policy prescription is that choice should be the cornerstone in a coherent reform package designed to transform the education system into an education market. I also discuss what such a reform package could look like.

Fortsatt märklig argumentation från Kungliga Vetenskapsakademiens ledamöter

Ledamöterna för den Kungliga Vetenskapsakademien har svarat på min replik och min rapport gällande skolval, segregation och likvärdighet. Tyvärr lider deras artikel delvis av samma brister som deras förra.

De medger att jag har en poäng i att forskningen tyder på att skolvalet minskar bostadssegregation, men samtidigt fortsätter de att referera till forskning som inte tar hänsyn till den poängen. Varken Skolverkets rapporter eller andra svenska studier tar hänsyn till att bostadssegregationen, enligt internationell forskning (som inkluderar närliggande länder som Norge, Frankrike och Storbritannien), skulle ha haft större betydelse för skolsegregationen om skolvalet inte hade funnits.

De menar också att min översikt indikerar att kunskapsläget är klent. Detta beror på vilken forskning man pratar om. När det gäller relationen mellan huspriser och skolresultat refererar jag bland annat till en översiktsartikel som går igenom 50 studier som alla finner samma resultat: högre skolresultat leder till högre huspriser.  Och, som sagt, ett par andra studier visar att skolval bryter ner den relationen. En annan studie analyserar vad som händer med medelinkomsten i området och ger ytterligare stöd för tesen. Det finns alltså starkt stöd för att möjligheten till skolval minskar bostadssegregationen som uppstår på grund av närhetsprincipen. Studierna som analyserar skolsegregationen direkt är dock ganska få, och ingen tar hänsyn till de förändringar i bostadssegregationen som uppstår.

Men om nu kunskapsläget faktiskt är klent (speciellt på grund av problemen med dagens skolsegregationsforskning) är ledamöternas tvärsäkra påståenden att skolvalet ökar skolsegregationen netto märkliga. Antingen stödjer forskningen säkert deras påstående eller inte. Jag har visat att det är långt ifrån säkert och att man därför bör vara försiktig med slutsatserna gällande skolsegregationen. Och även om denna skulle öka netto borde man fråga sig om det är viktigare än att bostadssegregationen minskar. Det är långt ifrån självklart.

Det är också ytterst märkligt att ledamöterna ignorerar frågan om likvärdighet i brödtexten – bara för att återkomma till den i slutsatsen. De väljer att inte kommentera likvärdighetsforskningen, som inte stödjer deras tes. Det finns hittills inte någon forskning som visar att större möjligheter till skolval, bland skolor som finansieras med offentliga medel, minskar likvärdigheten. I min rapport visar jag att ett antal studier tyder på motsatsen, att likvärdigheten faktiskt ökar med större möjligheter till skolval. En studie finner stöd för att detta beror på att föräldrarnas inkomst blir mindre viktig för skolan barnen går på, eftersom endast bemedlade föräldrar kan välja med fötterna och bosätta sig i områden med attraktiva skolor när närhetsprincipen är i bruk. Att skolval som gäller privatfinansierade skolor ger upphov till lägre likvärdighet är inte heller konstigt, eftersom plånboken då också avgör vilken skola eleverna går på.

Sedan är det viktigt att påpeka att även om det vore så att skolval ökar skolsegregationen netto efter att kontrafaktisk bostadssegregation tagits med i beräkningarna, behöver detta inte betyda att likvärdigheten minskar. I den svenska debatten har en alltför simplistisk syn på hur kamrateffekter påverkar elevers resultat vuxit fram. En del forskning indikerar faktiskt att en viss segregation efter förmåga kan öka alla elevers resultat. Den mest integrerade skolan behöver alltså inte betyda den mest likvärdiga skolan. Den svenska debatten gällande hur skolsegregation påverkar likvärdigheten bör alltså helt klart nyanseras.

Men även om orsakssambandet vore så enkelt som ”ju bättre kamrater, ju bättre resultat” måste man också ta hänsyn till hur skolvalets andra effekter påverkar elever. Positiva konkurrens- och matchningseffekter måste också tas med i beräkningarna till när man analyserar hur likvärdigheten påverkas av skolval.

Till sist är det märkligt att ledamöterna fortsätter att hävda att vinstdrivande skolor ökar skolsegregationen. Man menar att ”de mest lättförtjänta pengarna står att finna genom att attrahera elever från studieinriktade hem”. Nu motsätter den svenska statistiken denna tes eftersom vinstdrivande friskolor antar elever från lägre socioekonomisk bakgrund än icke-vinstdrivande skolor på grundskolenivå. På gymnasienivå har vinstdrivande friskolor ungefär samma elevsammansättning som kommunala skolor. Tesen motsägs också av forskning från Chile, där vinstdrivande grundskolor som inte tar ut avgifter antar fler elever från sämre förhållanden än kommunala skolor. Att ta bort vinstintresset i skolan skulle alltså knappast vara bra för likvärdigheten eller integrationen. Istället bör vi fokusera på att förbättra incitamenten ibland alla aktörer i skolan.

Skolval, segregation och likvärdighet

I måndags släpptes min rapport gällande skolval, segregation och likvärdighet. Tre viktiga saker som forskningen indikerar:

1. Skolval minskar bostadssegregationen

2. Det är inte säkert hur skolval påverkar skolsegregationen netto efter att man tagit hänsyn till just förändringar i bostadssegregation.

3. Om något tyder forskningen på att likvärdigheten ökar med hjälp av skolval.

Ett par ledamöter vid Kungliga Vetenskapsakademien skrev på onsdagen en debattartikel, där de hävdade att det är nu "säkert" att skolval ökar skolsegregationen och minska likvärdigheten. Min rapport visar att det försa inte är säkert alls och att det inte finns något stöd alls för det andra - detta var också vad jag skrev i min replik till ledamöterna.