PISA results are out - and Finland is down

Today, the PISA 2012 results were released. Finland fell out of the top ten countries, thereby confirming the slide that was found in TIMSS earlier. Several publications referred to my writing in discussing the problems with just looking at PISA results when judging countries’ performance (including Business Insider and the Guardian).

In terms of Finland, I’ve been arguing that other measures have displayed a significant fall in educational achievement for more than a year. But everyone just cares about PISA. Now, when the fall also shows up in PISA, people start to listen. It’s nice to be right.

Pieces on education policy

In the last couple of months, I've published a couple of new articles on education policy. In the Times Educational Supplement, I argued that profit in education is important to ensure equity, and at the Spectator Coffee House I discussed myths and realities in Finnish Education, while also replying to Shadow Education Secretary Stephen Twigg who claimed that for-profit schools have led to falling standards in Sweden.

Osaklig kritik gör inte det svenska skolsystemet bättre

Efter Helena von Schantz osakliga kritik av min DN Debatt-artikel ligger mitt svar nu uppe som Newsmills huvudartikel. Min egen rubrik var "Osaklig kritik gör inte det svenska skolsystemet bättre". Bristen på intellektuell hederlighet i både de svenska och brittiska skoldebatterna är något som jag har kommenterat tidigare. Det är väldigt viktigt: vi behöver helt klart mer evidensbaserade diskussioner angående skolan.

Är Finland verkligen ett skolmirakel?

Finland ses av forskare och politiker världen över ofta som ett skolmirakel. Men detta baseras i princip endast på landets PISA-resultat. På dagens DNDebatt (15/6) diskuterar jag vad andra indikatorer visar.

Kort sagt är det långt ifrån vad PISA-miraklet har fått oss att tro. Flera andra kvalitetsmått pekar i en annan riktning. Helhetsbilden är därför att Finland inte är det mönsterexempel som framhävts i svenska debattartiklar det senaste året. Landet verkar faktiskt ha offrat väldigt viktiga kunskaper som PISA inte mäter.

Detta är ett problem som alla centraliserade skolsystem står inför: experter är inte ofelbara. Och ju starkare centralisering, desto större är risken för att stora misstag begås.

Det vet vi sedan tidigare från Sveriges centraliserade läroplan 1994, där man försökte diktera lärares arbetssätt. Ett antal studier indikerar starkt att de arbetssätt som förespråkades är negativa för resultaten. En IFAU-rapport menar mycket riktigt också att detta troligtvis är den enskilt viktigaste förklaringen till Sveriges kunskapsfall.

Fördelen med mångfald och valfrihet är att andra aktörer förutom experterna också påverka kompromisserna kring vad och hur eleverna ska lära sig, vilket minskar risken för att felaktiga beslut får ödesdigra konsekvenser.

Som jag skrivit tidigare, och som jag också diskuterar kort i artikeln på DN Debatt, behövs det självklart genomgående reformer för att göra det svenska skolvalssystemet funktionellt.

Jag kommer ut med en bok i Storbritannien i sommar där jag analyserar all skolvalsforskning som gjorts, med djupgående genomgångar av forskningen från Chile, Nederländerna, Sverige och Storbritannien samt problemen som finns i dessa system. Dessutom drar jag slutsatser för vad som behövs för att skapa en fungerande skolmarknad i Storbritannien. Reformerna som behövs i Sverige är något annorlunda och jag kommer att fokusera mer specifikt på dessa senare under året.