Decentraliserad betygssättning gör betygen värdelösa som antagningsinstrument

På DN:s ledarsida kritiserar Johannes Åman mitt förslag på SVD Brännpunkt (8/8) att centralisera betygssystemet för att göra betygen jämförbara. Anledningen till kritiken är att utbildningen skulle bli mer endimensionell.

Låt oss bortse från att ”innehållslig bredd och kvalitativt djup” som Åman förespråkar inte nödvändigtvis försvinner i ett centraliserat betygssystem - se bara på IB-utbildningen. Mitt argument rör dock mer än bara betygssystemet. Huvudpoängen är att det är meningslöst att använda betygen som primärt antagningsinstrument till gymnasier och högskolor utan centralisering; betygen måste helt enkelt vara jämförbara om de ska fylla den funktionen.

Det finns självklart för- och nackdelar med att centralisera betygssättningen. Jag föreslog därför ett alternativ inspirerat av det amerikanska systemet: låt gymnasie- och högskolor anta sina elever själva. Detta skulle göra att betygens roll förminskas och alternativa urvalsmetoder skulle istället växa fram. Ska vi behålla vårt extremt decentraliserade betygssystem krävs det ett mer decentraliserat antagningssystem.

Åman kritiserar ett av mina förslag, nämner inte ens det andra och ger själv ingen klar lösning på det huvudsakliga problemet: hur man kan säkerställa ett rättvist antagningssystem till gymnasie- och högskolor. Fler insatser från myndigheter för att förmå lärare att sätta likvärdiga betyg är bara mer av den medicin som inte har fungerat (se exempelvis Riksrevisionens rapport som publicerades i juni) och är därför inte ett alternativ. Målrelaterade betyg som sätts av tusentals olika lärare, med varierande kunskaper samt bakgrunder, kan och kommer aldrig att vara likvärdiga. Det är hög tid att inse detta och istället ta tag i problemet.