Finland ses av forskare och politiker
världen över ofta som ett skolmirakel. Men detta baseras i princip endast på
landets PISA-resultat. På dagens DNDebatt (15/6) diskuterar jag vad andra indikatorer visar.
Kort sagt är det långt ifrån vad PISA-miraklet
har fått oss att tro. Flera andra kvalitetsmått pekar i en annan riktning.
Helhetsbilden är därför att Finland inte är det mönsterexempel som framhävts i
svenska debattartiklar det senaste året. Landet verkar faktiskt ha offrat
väldigt viktiga kunskaper som PISA inte mäter.
Detta är ett problem som alla
centraliserade skolsystem står inför: experter är inte ofelbara. Och ju starkare
centralisering, desto större är risken för att stora misstag begås.
Det vet vi sedan tidigare från Sveriges
centraliserade läroplan 1994, där man försökte diktera lärares arbetssätt. Ett
antal studier indikerar starkt att de arbetssätt som förespråkades är negativa
för resultaten. En IFAU-rapport
menar mycket riktigt också att detta troligtvis är den enskilt viktigaste
förklaringen till Sveriges kunskapsfall.
Fördelen med mångfald och
valfrihet är att andra aktörer förutom experterna också påverka kompromisserna
kring vad och hur eleverna ska lära sig, vilket minskar risken för att
felaktiga beslut får ödesdigra konsekvenser.
Som jag skrivit tidigare, och som jag också diskuterar kort i
artikeln på DN Debatt, behövs det självklart genomgående reformer för att göra
det svenska skolvalssystemet funktionellt.
Jag kommer ut med en bok i Storbritannien i
sommar där jag analyserar all skolvalsforskning som gjorts, med djupgående genomgångar
av forskningen från Chile, Nederländerna, Sverige och Storbritannien samt
problemen som finns i dessa system. Dessutom drar jag slutsatser för vad som
behövs för att skapa en fungerande skolmarknad i Storbritannien. Reformerna som
behövs i Sverige är något annorlunda och jag kommer att fokusera mer specifikt
på dessa senare under året.
Läste artikeln i Brännpunkt först nu och jag måste säga att detta inger hopp. Nu känns det som att skoldebatten har fastnat i ideologiska principer: antingen är man för friskolor eller också är man emot. Kraften läggs liksom på att stärka sina argument i den frågan i vilken allt annat tycks ha sin grund. Jag är intresserad av skolfrågor, inte bara i egenskap av lärare utan också som samhällsmedborgare och mamma och din artikel tycker jag är det bästa jag läst på länge. Jag tycker att det är bra att du tonar ner friskolereformens betydelse för våra sjunkande resultat även om jag faktiskt tror att de kommer att ytterligare försämras med tanke på vilket ineffektivt system det är totalt sett ur ett kommunalt perspektiv. Så just på den punkten är vi inte helt ense.
ReplyDeleteJag får tacka för de fina orden. Som jag skrivit tidigare indikerar forskningen att friskolereformen endast förbättrat resultaten på marginalen (nyare forskning visar dock något större effekter som också håller i sig längre än vad man funnit tidigare). Den har inte lyckats förhindra fallet i internationella undersökning (även om den kanske har reducerat det). Dock hoppas jag, och tror, att med rätt reformer - inklusive stora förändringar i skolvalet - kan den svenska skolan komma på rätt kurs igen.
ReplyDelete