Saturday 6 April 2013

Fortsatt märklig argumentation från Kungliga Vetenskapsakademiens ledamöter

Ledamöterna för den Kungliga Vetenskapsakademien har svarat på min replik och min rapport gällande skolval, segregation och likvärdighet. Tyvärr lider deras artikel delvis av samma brister som deras förra.

De medger att jag har en poäng i att forskningen tyder på att skolvalet minskar bostadssegregation, men samtidigt fortsätter de att referera till forskning som inte tar hänsyn till den poängen. Varken Skolverkets rapporter eller andra svenska studier tar hänsyn till att bostadssegregationen, enligt internationell forskning (som inkluderar närliggande länder som Norge, Frankrike och Storbritannien), skulle ha haft större betydelse för skolsegregationen om skolvalet inte hade funnits.

De menar också att min översikt indikerar att kunskapsläget är klent. Detta beror på vilken forskning man pratar om. När det gäller relationen mellan huspriser och skolresultat refererar jag bland annat till en översiktsartikel som går igenom 50 studier som alla finner samma resultat: högre skolresultat leder till högre huspriser.  Och, som sagt, ett par andra studier visar att skolval bryter ner den relationen. En annan studie analyserar vad som händer med medelinkomsten i området och ger ytterligare stöd för tesen. Det finns alltså starkt stöd för att möjligheten till skolval minskar bostadssegregationen som uppstår på grund av närhetsprincipen. Studierna som analyserar skolsegregationen direkt är dock ganska få, och ingen tar hänsyn till de förändringar i bostadssegregationen som uppstår.

Men om nu kunskapsläget faktiskt är klent (speciellt på grund av problemen med dagens skolsegregationsforskning) är ledamöternas tvärsäkra påståenden att skolvalet ökar skolsegregationen netto märkliga. Antingen stödjer forskningen säkert deras påstående eller inte. Jag har visat att det är långt ifrån säkert och att man därför bör vara försiktig med slutsatserna gällande skolsegregationen. Och även om denna skulle öka netto borde man fråga sig om det är viktigare än att bostadssegregationen minskar. Det är långt ifrån självklart.

Det är också ytterst märkligt att ledamöterna ignorerar frågan om likvärdighet i brödtexten – bara för att återkomma till den i slutsatsen. De väljer att inte kommentera likvärdighetsforskningen, som inte stödjer deras tes. Det finns hittills inte någon forskning som visar att större möjligheter till skolval, bland skolor som finansieras med offentliga medel, minskar likvärdigheten. I min rapport visar jag att ett antal studier tyder på motsatsen, att likvärdigheten faktiskt ökar med större möjligheter till skolval. En studie finner stöd för att detta beror på att föräldrarnas inkomst blir mindre viktig för skolan barnen går på, eftersom endast bemedlade föräldrar kan välja med fötterna och bosätta sig i områden med attraktiva skolor när närhetsprincipen är i bruk. Att skolval som gäller privatfinansierade skolor ger upphov till lägre likvärdighet är inte heller konstigt, eftersom plånboken då också avgör vilken skola eleverna går på.

Sedan är det viktigt att påpeka att även om det vore så att skolval ökar skolsegregationen netto efter att kontrafaktisk bostadssegregation tagits med i beräkningarna, behöver detta inte betyda att likvärdigheten minskar. I den svenska debatten har en alltför simplistisk syn på hur kamrateffekter påverkar elevers resultat vuxit fram. En del forskning indikerar faktiskt att en viss segregation efter förmåga kan öka alla elevers resultat. Den mest integrerade skolan behöver alltså inte betyda den mest likvärdiga skolan. Den svenska debatten gällande hur skolsegregation påverkar likvärdigheten bör alltså helt klart nyanseras.

Men även om orsakssambandet vore så enkelt som ”ju bättre kamrater, ju bättre resultat” måste man också ta hänsyn till hur skolvalets andra effekter påverkar elever. Positiva konkurrens- och matchningseffekter måste också tas med i beräkningarna till när man analyserar hur likvärdigheten påverkas av skolval.

Till sist är det märkligt att ledamöterna fortsätter att hävda att vinstdrivande skolor ökar skolsegregationen. Man menar att ”de mest lättförtjänta pengarna står att finna genom att attrahera elever från studieinriktade hem”. Nu motsätter den svenska statistiken denna tes eftersom vinstdrivande friskolor antar elever från lägre socioekonomisk bakgrund än icke-vinstdrivande skolor på grundskolenivå. På gymnasienivå har vinstdrivande friskolor ungefär samma elevsammansättning som kommunala skolor. Tesen motsägs också av forskning från Chile, där vinstdrivande grundskolor som inte tar ut avgifter antar fler elever från sämre förhållanden än kommunala skolor. Att ta bort vinstintresset i skolan skulle alltså knappast vara bra för likvärdigheten eller integrationen. Istället bör vi fokusera på att förbättra incitamenten ibland alla aktörer i skolan.

No comments:

Post a Comment